– Kan jag fråga dig en sak?
Hon ser inte bortkommen ut, påminner om en barnvakt jag hade som liten, fast med färgat hår. Jag stannar upp min köpcentrumsgång och svarar:
– Ja, absolut.
Hon ska inte sälja något, det vet jag. Hon vill bara ha hjälp, hittar möjligen inte till Akademibokhandeln, och det gör ju jag.
– Känner du Jesus?
Här tappar hon mig och jag börjar röra på mig, för jag vet att om jag inte rör mig kommer hon inte släppa taget.
– Jo, jag känner till en hel del om honom.
Nu går hon efter mig.
– Vill du känner honom ännu bättre?
– Nej. Nej, det vill jag inte, medger jag.
Fast egentligen kanske hon pratar om en Jesus i Gubbängen som säljer burritos. Jag vet ju inte det. Jag bara antar saker, ler pliktskyldigt och fortsätter gå.
Bagateller 